MiniGerdan

Jag skulle egentligen sova vid den här tiden men nu har jag legat och läst en bok och jag blir så ARG!

Den heter "Mias Systrar" och är skriven utav Maria Eriksson som också skrivit Gömda, Asyl, Mias Hemlighet och Emma, Mias dotter.
Alla böcker är grymt bra.

Men nu skulle jag skriva om "Mias Systrar".
Den handlar om 3 st olika tjejer. Den delen jag just läst handlar om Veronika.

Veronika träffar en man som kommer från Egypten. Han manipulerar henne de lux. Hon blev gravid. Får en liten son. Mannen misshandlar Veronika. Pojken ser. Hon anmäler. Nada händer. Hon försöker ta sig ur skiten, men han är helt psyko. Dom är inte tillsammans, men han kommer och går i hennes lägenhet precis som han behagar.
Nu vill jag ju inte skriva för mycket. Finns kanske en del som vill läsa den.

Men grejen med detta jag vill skriva är att jag blir så vansinnigt arg att jag skulle kunna könsstympa alla karlar som håller på.
Man kan ju undra vad som rör sig inne i deras huvud när dom väl håller på.
Kvinnorna känner nog en del skuld i det hela. Tänker nog: Ja, men jag har nog en del i detta också i och med jag kanske retade upp honom.
Det spelar för fan ingen roll, för man ska ALDRIG ta till nävarna ändå. VÅLD LÖSER INGENTING!!!
Andra som inte vet hur det är att leva så, tänker nog: Varför tar ni inte er ur skiten då? Många gånger är det lättare sagt än gjort. Det beror på hur pass allvarligt det hela är.EN del kommer ju inte ens utanför dörren.

Jag vet hur det känns. Jag var i ett sånt förhållande när jag va yngre. Nu jagade ju dock inte han mig, eller smög gjorde han ju, följde efter mig, misshandlade mig.
Många gånger så tänker man att det händer bara denna gången.
Jag skyller på att jag va ung, dum och förälskade.
Hade jag hamnat i en sån sits idag, där killen i fråga hade lyft en hand, hade jag gått med en gång, utan att blicka tillbaka.
Jag hyser inget agg mot killen idag. Det som har hänt har hänt. Man måste blicka framåt ist för bakåt.

Det kanske inte går i alla lägen, men i mitt läge gjorde det. Detta är ju minst 12 år sen det slutade.

Grejen är att just i denna berättelsen så gjorde inte polisen ett fucking skit. Inga bevis, tillräckliga skäl till besöksförbund föreligger ej and so on.
Tänk hur många som är i denna sits idag. Hur många utav dom får ingen hjälp? Hur många av dom hålls gömda? Vad fan är det för liv? Att alltid vara rädd. Alltid kolla en extra gång över axlen.

Dessa jävla karlar som inte har alla chipsen i påsen, dom borde fan får känna på samma sak. Men av andra män ist .

Nu handlar ju dessa böcker om utländska män, MEN man ska inte dra alla dom över en kant. FÖR det finns dom som sköter sig, som INTE misshandlar sian fruar osv.
Sen finns det många svenskar som är lika skadade i sina hjärnor som dom utländska. Man hör kan dock inte om dom fallen så ofta.

Ska man inte främst tänka på sina barn, om man nu har några och har man inte så får man ju tänka på sig själv.

Jag skulle kunna sitta här i oändligheter och skriva, för jag blir så förbannad. Vad tjänar det till att mörda en människa som man en gång älskat? Strävar dom efter att hamna bakom bom och lås?

Nä, nu lägger jag ner detta och ska försöka få lite sömn.

Idag vankas det ett Klippan besök hos min älskade, finaste farmor iaf! Det gör mig glad åtminstone.

Over and Out 4 now (f´låt L, men jag la t ngr ord)