Blandade känslor

Angående beskedet, så skrev jag ju att jag kände mig lugn, vilket jag gör för det mesta. Dels för jag tror att jag måste visa mig stark för dom andra inte ska bli ledsna.
Vilket är fel.
Samtidigt som jag känner mig tom, likgiltig liksom.

Pratade med två nära vänner innan, vi delar samma mening om detta.
Trodde det första var jag som reagera på fel sätt.
När man får ett tungt besked, så trodde jag/vi att dom som står en närmast utav sina vänner, att dom i alla fall skulle lyfta luren eller skicka ett sms för att kolla hur det är med personen i fråga som fått beskedet.
Ibland så blir man förundrad!
Samtidigt så är ju inte alla lika, men jag tycker i ett sånt här läget så får man ju ändå visa, trots personens familj finns där.
Jag är som sån att jag vill prata med mina vänner. Då mår jag som bäst. När jag får prata av mig. Veta att jag har någon som lyssnar på mig.

Men som man säger, när det väl gäller, så vet man vem som står en närmast, som verkligen bryr sig om en!
Ni som ringde mig inatt och innan idag, TACK!
Det betyder så mycket för mig. Ni är mina änglar och JAG ÄLSKAR ER!
Tackar även för sms som jag fick igår när jag textade er.

     

Slumra så tyst från sol och vår
Slumra stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan i ljus och frid
Fjärran borta från livets strid

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0