MiniGerdan

Tog bilen ner till vårdcentralen i går. När jag ska gå in så blir jag väldigt andfådd och yr i mössan.
Riktigt obehagligt!
Fick sätta mig ner och vila. När jag kom in i väntrummet så bad jag en sköterska om att få lägga mig ner för det kändes som om jag skulle svimma.

Marina kom in efter ett tag och såg hur jag mådde. Hon ville skicka in mig på röntgen och sen bli inlagd.
Eftersom jag visste att jag ej skulle fixa att gå själv så ringde Marina efter mina föräldrar, men under samtalet så bestämmer hon sig för att ringa en ambulans.
Jag kunde inte ens stå upp själv så svimfärdig jag var.

Marina skrev en massa papper och remisser som jag skulle ha med mig.
Hon sa även till mig att säga till på skarpen nu att det måste hända något. Hon har gjort allt hon kunnat och har nu nått ett vägskäl där hon ej vet hur hon ska kunna hjälpa mig och ville ha hjälp.

Väl inne på akuten blir jag skickad till en lungröntgen. Jag får sitta i en stol när dom ska ta plåtarna. Efter att ha hållt andan på första plåten så fick dom hålla i mig för jag ej skulle trilla av stolen, så snurrig & yr var jag.
Likadant hände efter andra plåten, sen gav dom upp eftersom jag inte orkade.
Kunde inte ens gå på toa själv utan blev körd dit i sängen sen fick jag stöda mig på någon in och sen vänta tills dom kom tillbaka.
Ju längre tiden gick så gick det bättre. Yrslen försvann till det mesta.

Därefter var det den eviga väntan.

Läkaren kom och berättade att alla prover var bra. Vätskan var borta, eller att där var 0,5 cm eller 1 cm men det gör dom inget åt.
Saken är att det är samma som jag haft hela tiden och det som ska utredas den 14 april.
Ärligt talat så minns jag ej vad hon sa, om den var borta eller om den var kvar. Mamma säger att den var borta och pappa tvärtom.
Saken är den att jag har ätit antibiotika i 9 dagar för just lungorna & luftrören så tro fan det att det är borta i lungorna eller vad hon nu sa.

Snabbsänkan visade 8, men läkaren sa att eftersom jag äter antibiotika så kan den egentligen ligga på 10 så det var ett tecken på att jag hade en infektion i kroppen trots allt.

Att bli inlagd var inte läkaren så glad över för mina lungor var ju sååå fina. Det lät absolut inget när hon lyssnade på dom och jag hade svårt att tro på det hon sa.
När hon lyssnat en stund bad hon mig att andas vanligt och jag svarade att det gjorde jag.
Saken var den att så fort jag rörde mig så blev jag tungandad. Skitjobbigt!

Dom tar bort kanylen och vi åker hem till mig för att hämta upp mina saker. Mina föräldrar ville ej att jag skulle vara hemma själv.

Jag hade precis bara hunnit in och packat lite så ringde telefonen. Det var läkaren. Hon hade helt missat att kolla upp om jag hade proppar i lungorna som min husläkare skrivit och bett dom kolla efter.
Det var bara att åka in igen och får en ny kanyl i armen, ta ett prov och sen vänta på en ny röntgen. Fick lite förtur till den så det tog väl 2h den gången vi var inne.

Som tur var så visade det inget så vi fick åka hem.

Pratade med min husläkare idag som hade lite svårt att tro att vätskan var borta. Hon ville se det med egna ögon innan hon började tro på det.
Har faktiskt svårt att tro det själv eftersom jag har ätit antibiotika innan och det har inte tagit bort det då, men jag får väl se vad min husläkare säger.
Hon sa dock att andningsproblemet jag har kunde beror på att aspen börjat slå ut och att flera hade varit på VC med astmabesvär.

Jag hoppas innerligen att denna kraftiga förkylningen jag har, det tunga jag har i bröstet och virusen försvinner
snabbt för jag ska ju börja jobba på tisdag.
Fram tills dess så är det vila som gäller i Spången. Sen blir det nya tag för denna donnan =)

Som det kan gå. Allt jag skulle var att åka ner till VC och kolla upp luftrören, hostan och om jag hade virus och i hopp om att Marina kunde laga mig lite.

Har legat i sängen eller i soffan stort sätt hela dagen och så ska jag fortsätta göra tills det känns bättre och jag klarar av att gå ut och ta en kort promenix.