Blandat från Kungälv

Igår var vi  några stycken som åkte ner till Göteborgs Kex och köpte lite gott gott där för en billig peng.
Sen åkte vi till Bohus Fästning och gick runt den. Vidare ner till stan (Kungälv) för att traska runt och kolla på dom underbart fina husen från förr.
Det blev en promenad på ca 3h.
Lite väl mycket för min kropp, men jag hängde på. Underbar dag och på kvällen så hade vi kaffekorg och mys inne i vårt hus.
Blev dock en väldigt tidig kväll för min del. Man är helt slut efter dagarna här. Det blir mycket information och intryck.

Så idag i alla fall så kom jag inte upp. Kroppen kändes som bly, men huvudet var ju med =)
Kom inte upp förrän vid tio-tiden och då hade dom andra i gruppen börjat med bild-terapin redan.
När jag kom in, så skulle vi berätta i bild hur vi kände när vi fick vår diagnos och hur livet blivit efter det.
Först så hängde jag inte med hur man skulle kunna sätta dom känslorna på papper genom att måla. Jag kluddade bara ner lite krims krams.
Efter en lite paus så såg jag lite hur dom andra gjorde och då kom jag igång. Under tiden hade vi lugn musik på och känslorna kom igång. En efter en började gråta. Helt sjuk hur det kan blir, men det blev värligt starkt.
När vi väl målat klart då skulle vi berätta tankarna bakom bilderna och herre du milde vad starkt det blev. Det blev mycket tårar, mycket sorg, mycket information och massa mycket mer.
Man känner med den som berättar. En del klaffar det totalt och man fattar precis hur det känner sig eftersom man har det precis likadant.
Vilken dag! Vilken kraftfull dag! Helt enormt!

Efteråt så känner man sig helt färdig samtidigt en enorm lättnad. Jag minns knappt inte ens vad jag pratade om, men dom andra tyckte det var bra. Själv tyckte jag att jag svamlade och grät en massa.

När jag kom hem från Spenshult så tänkte jag att jag skulle kanske strunta i denna kursen, men idag är jag så himla glad att jag inte gjorde det för detta har hjälpt mig mycket.
Att får träffa dessa människorna som har samma resa som mig. En del med så mycket mer i bagaget, en del med samma och en del med mindre.
Detta är inget mot Spenshult. det är två olika saker tycker jag. Här går man in på djupet och lär sig massor med saker, medans när jag var på Spenshult så tränade man och fick behandlingar.

Ikväll kommer mina föräldrar hit. Respektive, vänner eller dom som står en närmst kommer att var med oss och lära sig om våra sjukdomar, att få sätta sig in lite mer i hur vi har det, hur vi känner osv.
I vissa fall så kan det verkligen behövas för en del tror inte att man mår så pass dåligt som man gör var och varannan dag.

Skulle egentligen hem till Gunilla som jag träffade på Spenshult, men jag känner att jag inte hade någon ork hur gärna jag än vill.
Lite synd för jag hade sett fram emot detta, men det går fler tåg.

Nu ska jag gå och lyssna lite på elverna här på skolan som har visfestival. Ikväll har vi "kaffekorg" (fika) i vårt hus igen. Alla samlas och vi snicksnackar lite.

Ha d så bra, kram




Snorre

Ville bara ge er den infon att salen vi håller till i om dagarna heter: Snorre
Hahaha, vilket namn!

Nu måste jag kila för vi ska på föreläsning, käka ostbricka och dom som vill kan köpa vin eller öl!

Tjingeling!

RSS 2.0