MiniGerdan

Dagen började ju som sagt att vi skulle resa från London.

Taxin kom och hämtade oss. En ung kille, vet inte vad det var för sort, kanske en taliban. Han hade långt skägg och nån hatt på huvudet. Han babbalade på som fan och skrattade i tid och otid, men han var trevligt iaf.

Väntade på bussen. Det var svinasåkallt ute.
Varför är folk som galningar när man ska på en buss. Dom trängs och puttas för att få komma in första. Där är ju plats till alla.

Efter 45 min var vi framme.
När vi skulle upp på rulltrappan var där en äldre man som trillade i den. Det var rätt kusligt. Jag såg bara han låg typ upp och ner i trappan. Pappa tryckte på nödstop, men då var han redan uppe.
Frågade hur det var med honom och han svarade att han var ok, men hade blivit rädd. Tro fan det. Det kunde ju gått riktigt illa det där.

Incheckningen. Hmm... Pappa hade glömt att checka in väskorna. Förr var det ju så att man inte behövde göra det, men nu var det nytt att alla väskor skulle vara med i bokningen.
Så det vara bara att betala.

På flyget sov jag nästan hela resan. Skönt!

Väl framme så fick jag en raket i häcken. Hämtade min väska, halvsprang upp för att lösa biljett, hjälpte mamma o pappa. Sprang ner till tåget, det gick så jädrans fort så resväskan åkte till höger och vänster för att till slut slå i backen. Det var nedförbacke alltså, så det gick undan vill jag lova er.

Hör att lokföraren visslar och dörrarna ska stängas. Hinner precis. Först då tänker jag. Shit, tänk om det är fel tåg.
Men som tur var det rätt.

Byte i Malmö. Sprang och letade efter ett ställe där jag kunde ladda på mitt rabattkort. Efter typ 15 min så hittade jag.
 Hoppade på en vagn, men då kommer dom och säger att den vagnen ska stängas. Kan säga att väskan då väger 19 kg och jag har en hand att dra väskan med. Ballt ju!

Det var verkligen knökat på tåget. Fick jag sitta på resväskan till Lund, sen fick jag en sittplats.

Framme i Ängelholm, kom min granne, Petra, och hämtade mig.
Hem, in snabbt som fan, fixa till mig och sen vidare på nyårsfest.

Det var verkligen trevligt.
Fick bål när vi kom. Hur gott som helst, massa frukter i det, vin och krusbärsläsk.

Åt 3-rätter som Sara själv hade lagat.

 Förrätten bestod av: kräftstjärtar på rostat bröd.

Varmrätten bestod av: Hasslebackspotatis, champinjoner inlindade i bacon, broccoli, fläskfilé med fetaost, röd paprika med pinjinötter

Efterrätten bestod av: Mango cheescake med hallon och passionsfrukt

Helt underbar middag. Den var ljuvlig, men jisses så mätt man blev. Det var i och för sig meningen.
Hon den där Sahara Hot Night hon kan verkligen laga mat. Det kan man inte sticka under stol med.

 Nyfixad i håret och allt. En redig snygging den därninga Sara.

 Nonne tyckte bären i bålet var goda, så när ingen såg, tog han sin bil och klättrade upp på och åt blåbär.

 När jag kom dit, så stod han bara och tittade på mig, sen sken han upp som en sol och var glad att jag var hemma igen. Frågade om han saknat mig och det hade han så klart.
Direkt skulle han kolla på foto på Theo, hans nyvunna vän. Sen fick han en huvtröja utav Theo och tog glatt på sig sn och visade oss andra.
Mitt lilla troll!

 Mina galenpannor till vänner

En styck galenpanna till

En glad Anneli och en ursnygg lampa

Vid tolvslaget gick vi ut för bbarna skulle smälla raketer och impa på oss fjällor. Ja, Sara är i och för sig gift med den ena, så han fick väl försöka impa lite på oss andra då.
Iaf så säger Jan: Akta nu kommer en stor bomba.
Jag skratta så jag höll på att kravera.
Saken är den att dom satt den här "bomba" bakom Nonnes ruschkana så när den där bomba skulle smälla så såg vi inget för den va så fjuttig så vi dog.

Sen skulle dom smälla den stora raketen. Den vägde 500 gram. I med den i röret. Jag och Tess står och ska filma, sen hör vi bara George skrika: Akta!
Då sitter den fast och kommer inte loss, så den flyger till höger och vänster och smäller ja, jävlar i det.
Då dog vi också av skratt. Tur man hann flytta sig iaf.

Sen åkte vi hem.

En annan sak, som är typ en sak som är så gott som bestående här i denna fastighet. VÄRMEN!
Kom hem igår, kallt satan, kollar mätaren, 16 grader .Sen åkte jag iväg, kommer hem lite över 12 ,17 grader.
När jag ska lägga mig så har jag detta på mig:

* långa skidstrumpor
* varma inneskor
* pyjamasbyxor
* t-shirt
* huvtröja
* hör och häpna: VANTAR
* en varm filt undermitt duntäcke

Huvan var uppdragen över kallen så den inte skulle dö av kylan.

Är detta normalt eller?
Nä det är det fan inte.
Jag skulle haft mig en sån karl som Bettan har. Han värmen minsann upp hennes sida av sängen så hon slipper lägga sig i en kall säng. MIN ÄR ISKALL!!

Jag får lov att låna hennes man, men det är ju synd om honom att åka hit,värma sängen och sen fara hem igen. Det kanske är långt och då är det ännu mer synd om honom för då får han ju ingen sömn.

Skickade iaf meddelande till hyresvärden igår och ahn ringde idag.
Innan dess har vi som bor här, trissat upp varann som fan och ft bestämt oss att gå till hyresgästföreningen nu.
Så ringer han. Han är så jävla trevligt, så det går inte att vara arg på honom. Jag kan inte iaf.
Har även pratat med han svåger om han kunde komma hit och höja och det skulle han göra. Han kom ikväll.
Det tar några timmar att värma upp. Då hade jag 18 grader. Nu har det gått merän ett par timmar och nu har jag 17 grader.
Måste säga att den här pannan är jävligt bra på att värma upp. NOT!

Nu ska jag klä på mig mer kläder och gå och lägga mig.

Orkar inte rätta stavfelen nu, så gnäll inte.

Natti natti, kramen