Söndag
Åkte till kyrkan på tacksägelsegudstjänst. Det kändes verkligen när dom läste upp hennes namn och det var väldigt tungt.
Hon var den yngsta av dom som gått bort, 86 år och 23 dagar. Vi som tyckte att 86 år är trots allt en hög ålder, men inte om man jämnförde men om andra.
Hon har det superbra nu och har förmodlingen fått träffa sin älskade make igen.
Efter kyrkan så åkte vi upp och städade i hennes rum. En annan städade så det var sängen som gällde när vi kom hem igen. Fortfarande helt slutkörd i hela kroppen. Att man inte lär sig att man kan inte agera hulken med denna sjukdom.
Jag har tänk en del den senaste veckan. Jag vet att alla inte vet vad man ska säga när det händer sådana här saker, men istället för att slänga ur sig grodor ur flabben, så kanske det vore bäst om ni knep igen trynet.
Vissa saker tröstar inte, utan tvärtom. Dom sårar, även om ni kanske inte fattar.
Sorgen är lika stor för oss som förlorat hur vida saker och ting var.
Jag är inte speciellt ledsen. Eller jag är väl det, men det kommer inte ut. Vet att det kommer inom sin tid. Jag är bara så jävla förbannad. Inte på henne, definitivt inte, men överlag bara. Vet inte varför, men det bara kommer.
Kanske det är normalt. Har inte en susning. Det kan vara en liten sak som blir stor som Turing Torso, haha!
Jag vet att det bara är en period just nu. Det har varit mycket för mig dom senaste 8 veckorna och man börjar bli måttligt trött på att må dåligt.
Men som sagt, allt har ett slut och jag hoppas att mitt kommer snart så jag får bli pigg, glad o alert igen=)
Hoppet är ju det sista om överger en!
Nu får jag nog ta och vila min unga 35-åriga kropp, som beter sig som om den vore 90 år.
Puss & kram
Hon var den yngsta av dom som gått bort, 86 år och 23 dagar. Vi som tyckte att 86 år är trots allt en hög ålder, men inte om man jämnförde men om andra.
Hon har det superbra nu och har förmodlingen fått träffa sin älskade make igen.
Efter kyrkan så åkte vi upp och städade i hennes rum. En annan städade så det var sängen som gällde när vi kom hem igen. Fortfarande helt slutkörd i hela kroppen. Att man inte lär sig att man kan inte agera hulken med denna sjukdom.
Jag har tänk en del den senaste veckan. Jag vet att alla inte vet vad man ska säga när det händer sådana här saker, men istället för att slänga ur sig grodor ur flabben, så kanske det vore bäst om ni knep igen trynet.
Vissa saker tröstar inte, utan tvärtom. Dom sårar, även om ni kanske inte fattar.
Sorgen är lika stor för oss som förlorat hur vida saker och ting var.
Jag är inte speciellt ledsen. Eller jag är väl det, men det kommer inte ut. Vet att det kommer inom sin tid. Jag är bara så jävla förbannad. Inte på henne, definitivt inte, men överlag bara. Vet inte varför, men det bara kommer.
Kanske det är normalt. Har inte en susning. Det kan vara en liten sak som blir stor som Turing Torso, haha!
Jag vet att det bara är en period just nu. Det har varit mycket för mig dom senaste 8 veckorna och man börjar bli måttligt trött på att må dåligt.
Men som sagt, allt har ett slut och jag hoppas att mitt kommer snart så jag får bli pigg, glad o alert igen=)
Hoppet är ju det sista om överger en!
Nu får jag nog ta och vila min unga 35-åriga kropp, som beter sig som om den vore 90 år.
Puss & kram
Kommentarer
Postat av: Wilma
Kram snäckelottan! Me love you!
Postat av: Anneli
Me love you 2!
Trackback
